Var är gubben?

Han skulle ju komma hem nu så jag kunde gå och åka skidor...
Men det blir bara kallare och kallare, så jag vet inte om jag ids.
-11,5, och sjunkande.

Måste gå och göra eld i spisen.

Idag har jag pratat med en gammal klasskompis från grundskolan.
Han har nyligen fått veta att han har en elakartad tumör i huvudet.
Nu ska han bekämpa den!

Det var ungefär så enkelt det kändes när jag pratade med honom iaf...
Han var så positiv och verkligen taggad och det kändes så uppiggande att få tala med honom om det.
Jag håller verkligen tummarna och tror på att han ska klara det!

Det är lite roligt hur jag har tänkt en del på honom just alltid när jag varit och åkt skidor.
Man har ju som ganska mycket tid att fundera när man åker där, varv på varv.
Och alltid just ungefär på samma del av elljusspåret så ploppar han upp där i tankarna.
Jag har kommit på varför det är just där:

Ett sommarlov på gymnasietiden erbjöd han sig att vara min PT* inför höstens markträning med hockeyn.
Jag har alltid hatat att springa, träna är kul, men inte springa! 
Han, min bror och jag tog oss till spåret och skulle springa lite.
Så vi sprang, och just där var fotbollsplan ligger nu förtiden så gick jag i väggen!!
Och där tog hans karriär som tränare slut, men tydligen så satte det djupa psykiska spår i mig.

Nu ska jag gå och bädda rent i Max säng, slänga ner honom i den och hoppas på att han somnar.
Vi har firat Philip lite idag oxå, Kusin Henna m mamma var förbi.
Blåbärspaj och vaniljsås, bokstavskex, saft och en kopp te på det.
Undrar om han kommer somna idag???
Tro de...

Nattinatt

*PT=personal trainer, så du vet, mamma!