karremamma

Jag hade stora planer innan jag vaknade imorse.
Skulle ut och åka skidor, minsann.
Och väcktes av stormvindar, eller närapå iallafall.
Riktig snöyra var det.
Men sen klockan tolv drog Herren molngardinerna åt sidan och höll andan i ett par timmar, och jag fick mig en helt underbar skidtur idag ändå.
Kira fick göra debut, och vi överlevde båda två, men det var att vara på helspänn hela tiden.
Dra kan hon, det är ett som är säkert.
Nu behöver hon bara fatta att hon ska dra hela tiden...

Var förbi farmor och farfar en liten stund idag.
Det är så kul när de berättar om gamla tider, och om när vi var små.
Det finns en bild när jag var ca 6-7 år och sitter med Danne och Lotta uppe på vindan hos fammo och packar porslin i tidnigspapper.
Jag har alltid trott att vi fick hjälpa Kicki att packa.
Men tydligen "hjälpte" vi till att packa upp det hon packat ner för hon skulle resa iväg hemifrån.
Morgonen efter...
Och jag gjorde misstaget att påstå att Denny (fammos gullegosse) oxå var med på bilden.

-"Nähä då, det var han visst inte!!! Han gjorde inte sånt.", sa fammo direkt:)

Det är så fint, hon har alltid haft Denny som favorit, men alltid varit så noga med att behandla oss lika väl allihopa.
Eller hur jag nu ska förklara?
Hon gjorde ingen skillnad, det var/är farfar som alltid säger att Denny är fammos poika:)
Det är nog därför hon kallar Philip för sin pojke oxå, han är så lugn och påminner väl om Denny när han var liten.

Det är tur att mamma har haft Danne som favorit, det ska gudarna veta.
För ingen annan än hans mamma kunde se en ängel i den ungen.*
Men, se, det blev folk av honom oxå. Tror jag...

Nä, nu slut för idag, tack för idag.
Nattinatt.

* Han var ökänd som liten, men vi älskade honom ändå.
   Vi visste det bara inte just då...