karremamma

Har satt på bastun, vi har inte bastat sen guben for ju. Nu har han kommit hem och då kan vi basta igen.
Har inte rört på fläsket heller under hela två veckor. Nu har jag vart och promenerat i en timme ungefär, så det ska bli skönt att ta en riktig ånga.
I morgon är det äntligen "helg" för mig. Är som en stor bomullstuss i skallen efter att ha slitit i flera veckor utan uppehåll.(känns det som)
Men tyvärr måste jag städa nån av de två hela dar jag är ledig. En dag här i veckan när solen lyste in såg man hur dammigt det är här. Trodde det var lite mindre skitigt, men det var en grym sanning att upptäcka. Jag är verkligen alltför lat m och dammtorka, men det ääär ju så tråååkigt!

Och den här helgen har jag haft första riktiga abstinens-anfallet vad gäller choklad. Trodde jag skulle bli galen när inget hjälpte mot suget, men jag har inte ätit mer än ett par maryland cookies m mjölk, så jag tycker det var ett ganska lindrigt återfall, hittills.....
Men jag misstänker att det är viss-period-i-månaden dags och det är därför jag är sjukt besatt av sjokolade.
Så man har nåt att skylla på:)

Nu är bastun varm, det ska bli skönt.

________________________________________________

Nå, det blev ju inte precis som jag tänkte mig. Vi trängde alla in oss i vår inte allt för stora bastu, men det gick ju. Inte blev det så mkt ånga, men det var roligt att alla ville bada. Det är alltid en och annan av barnen som inte vill bada, men nu skulle alla fyra va me. Finns det hjärterum så finns det stjärterum, och vi lyckades utan att nån brände sig på aggregatet.
Well done, family!

Och när jag bastat klart och vi tvättat av alla ungarna så tog jag fram skurborste och såpavatten och skrubbade bastun så nu är den också ren och luktar gott. Det gör man säkert inte heller nog ofta.

Det är ju lite varmt efter en bastu och jag satte mig och zappa på tv:n till jag blev svalare och slog just på Så ska det låta när Molly sjöng den där vackra sången om att leva lycklig för att jag är jag. Vilken tjej, så duktig och bara 16 år. Jag hörde Hanna Nutti sjunga den en gång i kyrkan, tror jag, och då var det jag som fick gåshud och tårar i ögonen. Det är en stark sång.

Nu ska vi väl krypa till kojs och mojsa lite m maken så att han inte tror att jag inte är glad att han är hemma. Jag är så innerligt trött. Hoppas jag inte håller på att bli sjuk. Lite överspänd, bara.

Kramisar