karremamma

Som skriver igen.
Har haft lite skrivkramp känns det som ett tag, och nu vill fingrarna ta igen sig:)

I morse när jag åt frukost ringde mamma och berättade att farfar hade åkt in m ambulansen, hon trodde det var stroke. Men det var en hjärnblödning och det var väldigt allvarligt där innan de fick ordning på den, och det har varit lite jobbigt att bara vänta på besked hela dagen. Jag vill verkligen inte behöva gå på en till begravning den närmaste tiden.
Det känns som om vi har varit förskonade från förluster av våra närmaste så länge nu att jag är rädd för att allt ska hända med en gång. Och man blir ju deprimerad om man ska gå och vänta sig det värsta hela tiden. Det är inte sån jag är, men när det händer nåt sånt här så blir jag lite nojig.
Ska försöka sova nu iaf, för farfar har repat sig lite och verkar bli ok.

Fick förresten den första "svåra" frågan att besvara av Max idag.
Han brukar få "byta blöja" på mamma sin ibland, men idag tyckte han att den blöja han valt inte passade så han tog fram ett tampongpaket istället.
"Vad äe det hä?"
Tystnad....."Eeeeh.....det kallas tamponger"
"Jahaa. Tamponej....Va sätte man den?"
Tyyyyyssssstnad.........."Det ska jag förklara en annan gång?"
"Jahaa. Kanse den häe blöjan passaj då..."
Mamma tänker puuh!

Nästa gång kanske det inte går lika lätt, när han kommer upp i varför-åldern.

God natt