Livets gång
Har inte haft lust att skriva på länge nu. För då måste jag skriva om allt det jobbiga. Och det hade jag inte alls lust med.
Min älskade svärmor har blivit sjuk. Allvarligt. Och vi har ingen aning hur det ska gå ännu.
Just nu känns det ganska bra, för hon är hemma igen. Men den 20:e ska hon få svar på hur det har gått m behandlingen och eftersom allt är så osäkert så vet jag faktiskt inte vad jag ska tro och hoppas. För det mesta känner jag att hon har klarat det, men då och då smyger sig det förbannade tvivlet in.
Så det har varit tunga veckor för oss i sinnet.
Vi var till norge 1:a maj helgen, och det var som plåster för själen. Vädret var underbart och Saga och Sebastian med respektive föräldrar var oxå där. Och så Vivi och onkel Torfinn förstås, som är några av anledningarna till att vi till sist byggde stuga på Elvebakken! Det är alltid trevligare när det är fler folk som man känner.
Vi fiskade i havet efter öring, som Peter har försökt fånga nu i tre år. Hans äldsta son lyckades med att ta upp två riktigt fina och jag fick två lite mindre. Men Peter fick inte ens napp. Jo, han drog upp några pytte-sej.
Skulle vilja försöka förklara varför vi är så förbryllade över hur Petrus överhuvudtaget fick fisk, men det går inte. För man måste se honom in action för att fatta.
Han säger själv att han dansar med spöt, och det är väl det närmaste man kan komma när man beskriver hans ritualer med kastspöt. Vi bara stod och log, men vad annat kan man göra, det var ju han som fick fisken...
Min älskade svärmor har blivit sjuk. Allvarligt. Och vi har ingen aning hur det ska gå ännu.
Just nu känns det ganska bra, för hon är hemma igen. Men den 20:e ska hon få svar på hur det har gått m behandlingen och eftersom allt är så osäkert så vet jag faktiskt inte vad jag ska tro och hoppas. För det mesta känner jag att hon har klarat det, men då och då smyger sig det förbannade tvivlet in.
Så det har varit tunga veckor för oss i sinnet.
Vi var till norge 1:a maj helgen, och det var som plåster för själen. Vädret var underbart och Saga och Sebastian med respektive föräldrar var oxå där. Och så Vivi och onkel Torfinn förstås, som är några av anledningarna till att vi till sist byggde stuga på Elvebakken! Det är alltid trevligare när det är fler folk som man känner.
Vi fiskade i havet efter öring, som Peter har försökt fånga nu i tre år. Hans äldsta son lyckades med att ta upp två riktigt fina och jag fick två lite mindre. Men Peter fick inte ens napp. Jo, han drog upp några pytte-sej.
Skulle vilja försöka förklara varför vi är så förbryllade över hur Petrus överhuvudtaget fick fisk, men det går inte. För man måste se honom in action för att fatta.
Han säger själv att han dansar med spöt, och det är väl det närmaste man kan komma när man beskriver hans ritualer med kastspöt. Vi bara stod och log, men vad annat kan man göra, det var ju han som fick fisken...
Postat av: Nina
Ja tack för den helgen, det var mkt trevligt :)
Du skulle ha sett Johans min när Peter ringde och sa att Petrus fått stor fisk..haha.
Postat av: Anonym
Du vet vars min brevlåda heter om du beh prata, that what friends are for...Kram
Postat av: Martina
Hej vännen!
Ja kan inte annat säga än att det var underbart att vara hos min moster. Alla var så positiva så man kunde inte vara ledsen. Jag mådde jätte mycket bättre när jag kom därifrå. Dom är så underbara.
Saknar dig Malin