karremamma

Äntligen har det vänt och går åt rätt håll.
Idag fick vi veta att Jonathan ska få sin Marri som assistent:D
Jag och många med mig är nu såå glada och lyckliga att det känns nästan overkligt.
Sväva på små moln har liksom fått en innebörd, kan man säga:)

Jag har varit och hälsat på den lille vännen igår och idag.
Han tycker jättemycket om mig just nu, för jag sitter med honom i toaletten medan han leker i badkaret med sina "fötter".
Plastdekaler som ser ut som ett fotavtryck.
Så fort jag stiger in genom dörren säger han:

-"Faster!"

-"Jaa?"

-"Sitta!"

-"Okidoki:)"



Det är tur att han bara har en faster, då kan jag alltid säga att det är fasters gosse:)