Det är så man märker det
Att dom växer di små barna.
När det helt plötsligt kommer en väldigt vuxen kommentar ur den lilla, lilla munnen.
Jag lovade att pojkarna skulle få hälsa på Elias efter middagen.
Efter att jag diskat undan.
Det är en lång stund för en snart fyra-åring.
Så det brukar bli ganska tjatigt:
-"Är du färdig, mamma?"
-"Snart, bara lite kvar."
-"Ska vi åka nu?"
-"Börja klä på er, jag är snart klar." (men de kan aldrig börja klä på sig innan man ska iväg, varför???)
Så kom han till mig när jag plockade ur rena disken till skåpen och frågar igen:
-"Är du klar snart?"
-"Men åh, jag har ju sagt....
-"Du ska bara diska färdigt först. OK, jag förstår!"
".....ööh, just det:)"
Sötis!