karremamma

Fast egentligen var det ju igår.
En ny liten Siikavuopio-gosse har landat.
Jag längtar verkligen tills jag får träffa den lille:)

Det var rofyllt och helt underbart att vara till stugan, över förväntan.
Jag brukar alltid flippa ut efter några dagar när ungarna går mig på nerverna, men inte den här gången.
Och sen kom min kära vän Vivi förbi på kaffe, som jag faktiskt kokade helt själv!!!
Att hon bor där var en av de avgörande skälen till att vi till sist bestämde oss för att bygga stugan.
Efter mormor/oldermor gick bort blev det så tomt och öde på Elvebakken.
Ingen som ville vara där mera, kändes det som.
Men som tur var (tyckte vi) skiljde sig onkel T och flyttade till huset och så byggde Vivi hus i närheten och då var det med ens inte så svårt att bestämma sig längre.
Det är så trevligt att veta att hon finns där när jag har lust på kaffe och massa prat om liv och leverne.

Vänner som man vet alltid finns där för en växer inte på träd.
Jag är så glad för de nära vänner jag har, hoppas att de vet hur mycket jag uppskattar dem.
De är inte så många men värda tusen gånger mer är såna som bara låtsas...
Några gamla, några nya, men likväl kära vänner:)

Nu är ju inte allt svart eller vitt, klart det finns en gråzon med andra vänner som jag oxå tycker om, men inte på samma vis.
Riktiga vänner som man kan lita på i vått och torrt, som alltid finns där när man behöver, inte bara när det passar dem, sådana växer inte på träd.

Fick en bild på lille mohammad, nyss. Såå pluttig!

Nåjo, det var ett himla dravel idag.
Trött och eländig som jag är...
- 30.4 grader idag