karremamma

När jag var ung kändes det som att inget var oövervinnerligt, att alla motgångar kunde övervinnas.
Sen fick jag barn...

När jag var hormonell småbarnsmamma kunde jag inte ens titta på världens nyheter, det var helt enkelt alldeles för jobbigt.
Jag har trubbats av såpass mycket igen att jag kan kolla nyheterna, men sånt som händer i vår närhet berör mig djupare än jag vill medge.
När människor i min närmaste krets har det jobbigt är det väldigt tungt och jag tänker så mycket på dem och mår dåligt med dem.
Så var det inte förrut, varför måste det vara så nu?
Hela ens system verkar sättas ur balans bara för att man blir mor.
Eller kan det betyda att jag tillsist börjar bli vuxen;)
Det är inte konstigt då att en del inte vill bli stora, det blir inte precis lättare...