Mosqito paradise
Nu är det verkligen fullt upp ute!
Så att man drar sig för att ens öppna dörren.
Äntligen fick jag ut myggdödaren men det lär ju inte märkas på nån vecka iaf.
Fast den var redan halv full sedan igår kväll, så nåt gör den iallafall.
Ungarna är spridda vind för våg, jag har tagit min styrande hand från dem.
De två stora pojkarna är jag inte oroad för, men den lille vilde...
Han klänger sig på sin storebror och hans kompisar.
Och Philip är liite less på honom, men jag vet inte vad jag ska göra.
Han får inte gå med varje gång, men om jag håller honom hemma så blir jag galen till sist.
Då måste jag underhålla honom istället, och får ännu mindre gjort än jag redan gör.
Och han får inte lämna gatan, så länge det fungerar måste jag väl låta honom göra lite som han vill.
Huff, jag orkar inte slåss med honom varje timme, varje dag.
Huset ser ut om ett slagfält och jag vet inte var jag ska börja så inget händer på den fronten.
Toppen på isberget är att jag inte har en susning vad vi ska laga för mat, och mat måste man ju ha.
Varenda dag...
Vilken underbar semester:D
Så att man drar sig för att ens öppna dörren.
Äntligen fick jag ut myggdödaren men det lär ju inte märkas på nån vecka iaf.
Fast den var redan halv full sedan igår kväll, så nåt gör den iallafall.
Ungarna är spridda vind för våg, jag har tagit min styrande hand från dem.
De två stora pojkarna är jag inte oroad för, men den lille vilde...
Han klänger sig på sin storebror och hans kompisar.
Och Philip är liite less på honom, men jag vet inte vad jag ska göra.
Han får inte gå med varje gång, men om jag håller honom hemma så blir jag galen till sist.
Då måste jag underhålla honom istället, och får ännu mindre gjort än jag redan gör.
Och han får inte lämna gatan, så länge det fungerar måste jag väl låta honom göra lite som han vill.
Huff, jag orkar inte slåss med honom varje timme, varje dag.
Huset ser ut om ett slagfält och jag vet inte var jag ska börja så inget händer på den fronten.
Toppen på isberget är att jag inte har en susning vad vi ska laga för mat, och mat måste man ju ha.
Varenda dag...
Vilken underbar semester:D
2010-06-30 @ 14:25:24
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Semester
Äntligen kan jag säga det.
Men det blir bara tre veckor i rad i år.
Så nästa år tar jag ut resterande mammapenning så kanske jag får vara hela sommaren ledig.
Det kanns som att jag skulle behöva det redan nu, men det går inte.
Därför har jag nu bestämt att jag gör så nästa sommar.
Sen är barnen så stora att de inte behöver vara på dagis när jag jobbar och då är det inte så noga med det.
På onsdag åker vi till stugan och är över midsommar.
Farmor och Gunnar kommer och bror med familj så det ska bli såå trevligt.
Hoppas bara att vädret inte visar sig från sin sämsta sida så vi kan vara ute och göra nåt.
Men grilla på midsommarafton gör vi vare sig det stormar eller inte:D
Nä, om man skulle ta tag i allt som ska göras så jag kan ha ordentligt ledigt sedan.
Göra bort allt trist och sen bara njuta?
Att det ska vara så jobbigt att komma igång.
Men det blir bara tre veckor i rad i år.
Så nästa år tar jag ut resterande mammapenning så kanske jag får vara hela sommaren ledig.
Det kanns som att jag skulle behöva det redan nu, men det går inte.
Därför har jag nu bestämt att jag gör så nästa sommar.
Sen är barnen så stora att de inte behöver vara på dagis när jag jobbar och då är det inte så noga med det.
På onsdag åker vi till stugan och är över midsommar.
Farmor och Gunnar kommer och bror med familj så det ska bli såå trevligt.
Hoppas bara att vädret inte visar sig från sin sämsta sida så vi kan vara ute och göra nåt.
Men grilla på midsommarafton gör vi vare sig det stormar eller inte:D
Nä, om man skulle ta tag i allt som ska göras så jag kan ha ordentligt ledigt sedan.
Göra bort allt trist och sen bara njuta?
Att det ska vara så jobbigt att komma igång.
2010-06-21 @ 11:53:47
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
För vi har tagit studenten:D
Idag var jag, Max och Matilda till Kiruna på studentutsläppet och uppvaktade Ida.
Min lilla Ida som blivit så stor.
Jag gick själv på Hjampis när hon föddes, och jag fick äran att bli hennes fadder.
När vi stod där och väntade kom jag ihåg hur det var att vara så ung och fri, livet skulle just till att börja.
Gymnasietiden kan lugnt skrivas i historien som en av de lyckligaste i mitt liv.
Jag kan än idag sakna kompisarna från den korta perioden.
Framför allt tjejerna från hockeyn, det var ett tajt gäng:)
Undrar om man kommer till en punkt i livet då man äntligen stannar upp och reflekterar över det man åstadkommit, analyserar och tar med sig det man lärt sig för att kunna fortsätta växa som människa.
Ingen kan väl bara köra på utan att titta bakåt nångång?
Då lär man sig ingenting.
Jag är lite fundersam över varför jag reflekterar så ofta nu för tiden?
Kanske jag är vid ett vägskäl och för att kunna välja rätt väg måste jag se tillbaka och ta med mina erfarenheter och lärdomar:)
För det känns lite som att vi kommit till ett nytt kapitel i vårt liv.
Barnen är mer självständiga och inte så hjälplösa, behöver inte oss hela tiden.
Vi är på väg att få tillbaka en del av "vårt" liv, dock med våra barn som medspelare.
Och me like!
Jag har väckt en länge slumrande önskan till liv, men ännu är det inte riktigt tydligt vartåt det skulle bära.
Men jag ville gärna utbilda mig till något, nåt som jag verkligen skulle tycka om att jobba med.
Vet bara inte säkert vad det skulle vara...
Min lilla Ida som blivit så stor.
Jag gick själv på Hjampis när hon föddes, och jag fick äran att bli hennes fadder.
När vi stod där och väntade kom jag ihåg hur det var att vara så ung och fri, livet skulle just till att börja.
Gymnasietiden kan lugnt skrivas i historien som en av de lyckligaste i mitt liv.
Jag kan än idag sakna kompisarna från den korta perioden.
Framför allt tjejerna från hockeyn, det var ett tajt gäng:)
Undrar om man kommer till en punkt i livet då man äntligen stannar upp och reflekterar över det man åstadkommit, analyserar och tar med sig det man lärt sig för att kunna fortsätta växa som människa.
Ingen kan väl bara köra på utan att titta bakåt nångång?
Då lär man sig ingenting.
Jag är lite fundersam över varför jag reflekterar så ofta nu för tiden?
Kanske jag är vid ett vägskäl och för att kunna välja rätt väg måste jag se tillbaka och ta med mina erfarenheter och lärdomar:)
För det känns lite som att vi kommit till ett nytt kapitel i vårt liv.
Barnen är mer självständiga och inte så hjälplösa, behöver inte oss hela tiden.
Vi är på väg att få tillbaka en del av "vårt" liv, dock med våra barn som medspelare.
Och me like!
Jag har väckt en länge slumrande önskan till liv, men ännu är det inte riktigt tydligt vartåt det skulle bära.
Men jag ville gärna utbilda mig till något, nåt som jag verkligen skulle tycka om att jobba med.
Vet bara inte säkert vad det skulle vara...
2010-06-11 @ 22:37:19
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Mitt sommarlov
vad härligt kort mitt sommarlov ska bli...
Och inte riktigt än, men snart.
Skolbarnen har iallafall fått sommarlov idag.
Första gången jag är ledig och kan vara med på hela avslutningen utan att åka mitt i allt.
De är så duktiga, de små barnen som sjunger in sitt sommarlov.
Ja, även de större sjöng riktigt bra:)
Nu ska de ut i livet, niorna, sa rektorn.
Men jag kommer ihåg att jag tyckte att sluta nian var inte så värst.
Värre var det när jag gick ut gymnasiet, då kändes det verkligen som:
-"Och VAD ska jag nu göra med mitt liv???"
De allra flesta har ju redan valt vad de ska gå för program på gymnasiet.
Men efter det?
Jag funderar fortfarande vad jag ska läsa vidare till...
Imorgon ska vi på Ida's examen i Kiruna, jag och kidsen.
Hon som föddes när jag gick på Hjampis, ska redan släppas ut därifrån.
Jag misstänker att jag kanske måste ta med nån näsduk eller så.
Ujemej, vad jobbigt:)
Och inte riktigt än, men snart.
Skolbarnen har iallafall fått sommarlov idag.
Första gången jag är ledig och kan vara med på hela avslutningen utan att åka mitt i allt.
De är så duktiga, de små barnen som sjunger in sitt sommarlov.
Ja, även de större sjöng riktigt bra:)
Nu ska de ut i livet, niorna, sa rektorn.
Men jag kommer ihåg att jag tyckte att sluta nian var inte så värst.
Värre var det när jag gick ut gymnasiet, då kändes det verkligen som:
-"Och VAD ska jag nu göra med mitt liv???"
De allra flesta har ju redan valt vad de ska gå för program på gymnasiet.
Men efter det?
Jag funderar fortfarande vad jag ska läsa vidare till...
Imorgon ska vi på Ida's examen i Kiruna, jag och kidsen.
Hon som föddes när jag gick på Hjampis, ska redan släppas ut därifrån.
Jag misstänker att jag kanske måste ta med nån näsduk eller så.
Ujemej, vad jobbigt:)