Mors dag
Idag har vi firat att vi är mammor här i Sverige. Det är väldigt få utöver vi mammor som verkligen förstår hur krävande och uppoffrande det är att vara en bra mamma. Visst finns det ju de som har det lätt oxå, men då är det nån annan som måste göra "skitjobbet", eller så blir det bara ouppfostrade ungar av det hela.
Fast det kan det ju bli fast nån försöker uppfostra, i enstaka fall...
Jag fick kort och presenter av alla mina barn på morgonen, och det var så gulligt när de kom i samlad trupp och grattade. Sen åt vi frukost och så var friden över. Men jag fick dem att tänka på att det ska vara min dag idag och att de kan vara snälla åtminstone en dag och då gick det faktiskt bra. Om det nu inte berodde på att de for iväg på byn båda bråkstakarna förstås. Jag slapp deras kivande iaf.
Sen var jag och grattade min egen lilla mamma med en bukett blommor och en kram.
Max har feber och är ordentligt förkyld så jag hoppas det går över till imorgon, annars måste jag ta ledigt för vård av sjuka barn igen. Inte för att jag klagar, på ett sätt är det skönt ibland att vara ledig en extra dag. Men det passar inte just den här veckan. Men å andra sidan passar det väl aldrig egentligen.
Snart kommer guben hem igen så vi får bråka lite några dagar innan vi vänjer oss vid att vara tvåsam.
Det brukar vara så när den ena varit borta så länge. Men det ordnar sig säkert som vanligt.
Har pratat m farmor igen idag, hon låter pigg och glad. Det är så skönt att det går åt rätt håll.
Har slängt barnen i säng men lika säkert som att påven är katolik så tar det minst en timma innan de somnar på söndag kväll. Jag hör hur de tjafsar i sängen, måste väl gå och hota med cykelförbud och spelförbud så de lugnar ner sig lite.
Hoffa då, vad roligt med ungar:)
Fast det kan det ju bli fast nån försöker uppfostra, i enstaka fall...
Jag fick kort och presenter av alla mina barn på morgonen, och det var så gulligt när de kom i samlad trupp och grattade. Sen åt vi frukost och så var friden över. Men jag fick dem att tänka på att det ska vara min dag idag och att de kan vara snälla åtminstone en dag och då gick det faktiskt bra. Om det nu inte berodde på att de for iväg på byn båda bråkstakarna förstås. Jag slapp deras kivande iaf.
Sen var jag och grattade min egen lilla mamma med en bukett blommor och en kram.
Max har feber och är ordentligt förkyld så jag hoppas det går över till imorgon, annars måste jag ta ledigt för vård av sjuka barn igen. Inte för att jag klagar, på ett sätt är det skönt ibland att vara ledig en extra dag. Men det passar inte just den här veckan. Men å andra sidan passar det väl aldrig egentligen.
Snart kommer guben hem igen så vi får bråka lite några dagar innan vi vänjer oss vid att vara tvåsam.
Det brukar vara så när den ena varit borta så länge. Men det ordnar sig säkert som vanligt.
Har pratat m farmor igen idag, hon låter pigg och glad. Det är så skönt att det går åt rätt håll.
Har slängt barnen i säng men lika säkert som att påven är katolik så tar det minst en timma innan de somnar på söndag kväll. Jag hör hur de tjafsar i sängen, måste väl gå och hota med cykelförbud och spelförbud så de lugnar ner sig lite.
Hoffa då, vad roligt med ungar:)
2008-05-25 @ 21:19:35
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Hoppets Låga
Jag kan förstå varför man liknar hoppet vid ett ljus som brinner.
Den sista tiden har min låga brunnit flämtande, med liten låga som om den inte får tillräckligt med syre för att kunna brinna ordentligt. Men idag öppnades ett fönster på glänt och lågan flammade upp och lyser klarare än på länge.
Barnens farmor ringde i kväll och det var så skönt att få lite positiva besked, äntligen.
Provsvaren var bra och det verkar vara på väg åt rätt håll. Det är ju lång väg kvar, men jag hörde hoppet i hennes röst och det gjorde mig så lycklig. Nu känns det som om det är övervinnligt, och vi ser fram emot att få åka ner och träffa henne igen.
En väninna ringde i morse bara för att kolla om jag lever, när jag varken bloggar eller hör av mig på annat sätt. Det har varit lite mycket den sista tiden, det känns som om all tid går till att försöka hålla näsan över vattenytan och jag hinner inte riktigt vara där uppe så länge att jag kan leva normalt ännu.
Peter är borta och jobbar igen och det är som en procedur bara att få timmarna att räcka till allt som vardagen kräver:
Vakna, få iväg barnen till skola och dagis, jobba, komma hem, laga middag, diska, söva barnen och om Max inte trilskas med att somna så får jag nån timme själv framför tv:n. Då är jag som däckad, ibland somnar jag före Max t o m! Så en stor eloge till alla ensamma mammor ute i världen som får allt att gå ihop!! Det vet man bara när man själv måste klara sig.
Så nu ska jag försöka hinna hänga upp tvätten innan jag lägger mig. Måste upp redan halv 7 imorgon.
Natti natti
Den sista tiden har min låga brunnit flämtande, med liten låga som om den inte får tillräckligt med syre för att kunna brinna ordentligt. Men idag öppnades ett fönster på glänt och lågan flammade upp och lyser klarare än på länge.
Barnens farmor ringde i kväll och det var så skönt att få lite positiva besked, äntligen.
Provsvaren var bra och det verkar vara på väg åt rätt håll. Det är ju lång väg kvar, men jag hörde hoppet i hennes röst och det gjorde mig så lycklig. Nu känns det som om det är övervinnligt, och vi ser fram emot att få åka ner och träffa henne igen.
En väninna ringde i morse bara för att kolla om jag lever, när jag varken bloggar eller hör av mig på annat sätt. Det har varit lite mycket den sista tiden, det känns som om all tid går till att försöka hålla näsan över vattenytan och jag hinner inte riktigt vara där uppe så länge att jag kan leva normalt ännu.
Peter är borta och jobbar igen och det är som en procedur bara att få timmarna att räcka till allt som vardagen kräver:
Vakna, få iväg barnen till skola och dagis, jobba, komma hem, laga middag, diska, söva barnen och om Max inte trilskas med att somna så får jag nån timme själv framför tv:n. Då är jag som däckad, ibland somnar jag före Max t o m! Så en stor eloge till alla ensamma mammor ute i världen som får allt att gå ihop!! Det vet man bara när man själv måste klara sig.
Så nu ska jag försöka hinna hänga upp tvätten innan jag lägger mig. Måste upp redan halv 7 imorgon.
Natti natti
2008-05-21 @ 22:10:56
Permalink Allmänt Kommentarer (2)
Permalink Allmänt Kommentarer (2)
Pust
Äntligen lite ledigt igen. Har jobbat 8 dar i rad, så nu ska det bli skönt med två lediga dar mitt i veckan.
Fast i morgon måste jag faktiskt skura lite i köket iaf. Nästan så man fastnar med sockorna när man går förbi.
Har skickat stortrollen till Luleå på skolresa så nu är vi ensamma jag och småttingarna. Det är faktiskt lite jobbigare när Matilda inte är hemma, hon är så duktig m Max. Som har vart irriterande grinig idag. Bara han inte blir sjuk igen. Ska de aldrig få vara friska?
Och när har hon hunnit bli så stor?
Det har börjat vända i hocky-VM för sverige nu. Hoppet lever att vi går vidare från kvarten, men man vet ju aldrig m dem, plötsligt spelar de junior-hockey igen och så är allt kört.
synd bara att det går i Kanada, måste titta på natten om jag ska se alla matcher. Lite för sent tycker jag.
Nu ska jag gå och kolla lite på dumburken innan jag hoppar i säng. Gossarna sover så sött sedan ett par timmar.
Tjena
Fast i morgon måste jag faktiskt skura lite i köket iaf. Nästan så man fastnar med sockorna när man går förbi.
Har skickat stortrollen till Luleå på skolresa så nu är vi ensamma jag och småttingarna. Det är faktiskt lite jobbigare när Matilda inte är hemma, hon är så duktig m Max. Som har vart irriterande grinig idag. Bara han inte blir sjuk igen. Ska de aldrig få vara friska?
Och när har hon hunnit bli så stor?Det har börjat vända i hocky-VM för sverige nu. Hoppet lever att vi går vidare från kvarten, men man vet ju aldrig m dem, plötsligt spelar de junior-hockey igen och så är allt kört.
synd bara att det går i Kanada, måste titta på natten om jag ska se alla matcher. Lite för sent tycker jag.
Nu ska jag gå och kolla lite på dumburken innan jag hoppar i säng. Gossarna sover så sött sedan ett par timmar.
Tjena
2008-05-12 @ 22:54:32
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Livets gång
Har inte haft lust att skriva på länge nu. För då måste jag skriva om allt det jobbiga. Och det hade jag inte alls lust med.
Min älskade svärmor har blivit sjuk. Allvarligt. Och vi har ingen aning hur det ska gå ännu.
Just nu känns det ganska bra, för hon är hemma igen. Men den 20:e ska hon få svar på hur det har gått m behandlingen och eftersom allt är så osäkert så vet jag faktiskt inte vad jag ska tro och hoppas. För det mesta känner jag att hon har klarat det, men då och då smyger sig det förbannade tvivlet in.
Så det har varit tunga veckor för oss i sinnet.
Vi var till norge 1:a maj helgen, och det var som plåster för själen. Vädret var underbart och Saga och Sebastian med respektive föräldrar var oxå där. Och så Vivi och onkel Torfinn förstås, som är några av anledningarna till att vi till sist byggde stuga på Elvebakken! Det är alltid trevligare när det är fler folk som man känner.
Vi fiskade i havet efter öring, som Peter har försökt fånga nu i tre år. Hans äldsta son lyckades med att ta upp två riktigt fina och jag fick två lite mindre. Men Peter fick inte ens napp. Jo, han drog upp några pytte-sej.
Skulle vilja försöka förklara varför vi är så förbryllade över hur Petrus överhuvudtaget fick fisk, men det går inte. För man måste se honom in action för att fatta.
Han säger själv att han dansar med spöt, och det är väl det närmaste man kan komma när man beskriver hans ritualer med kastspöt. Vi bara stod och log, men vad annat kan man göra, det var ju han som fick fisken...
Min älskade svärmor har blivit sjuk. Allvarligt. Och vi har ingen aning hur det ska gå ännu.
Just nu känns det ganska bra, för hon är hemma igen. Men den 20:e ska hon få svar på hur det har gått m behandlingen och eftersom allt är så osäkert så vet jag faktiskt inte vad jag ska tro och hoppas. För det mesta känner jag att hon har klarat det, men då och då smyger sig det förbannade tvivlet in.
Så det har varit tunga veckor för oss i sinnet.
Vi var till norge 1:a maj helgen, och det var som plåster för själen. Vädret var underbart och Saga och Sebastian med respektive föräldrar var oxå där. Och så Vivi och onkel Torfinn förstås, som är några av anledningarna till att vi till sist byggde stuga på Elvebakken! Det är alltid trevligare när det är fler folk som man känner.
Vi fiskade i havet efter öring, som Peter har försökt fånga nu i tre år. Hans äldsta son lyckades med att ta upp två riktigt fina och jag fick två lite mindre. Men Peter fick inte ens napp. Jo, han drog upp några pytte-sej.
Skulle vilja försöka förklara varför vi är så förbryllade över hur Petrus överhuvudtaget fick fisk, men det går inte. För man måste se honom in action för att fatta.
Han säger själv att han dansar med spöt, och det är väl det närmaste man kan komma när man beskriver hans ritualer med kastspöt. Vi bara stod och log, men vad annat kan man göra, det var ju han som fick fisken...