JAG SER LJUSET

Det finns inget mer upplyftande än solens första dagar över horisonten i januari varje år. Det är som att man sakta fylls med ork och lust igen, och hoppet om att slippa alla dessa ytterkläder tänds i mitt hjärta igen!
Nä, men det är verkligen underbart när man ser solen stråla på himlen igen. Jag måste visserligen gå med solbrillerna på då hela tiden, men det är ju bara i år. Denny sa att det var ju rätt tid på året jag gjorde operationen, kul det hade varit i becksvarta vintern att gå omkring med dem på hela tiden! Så sant, så sant.

Idag har vi haft kalas igen, Petrus fyllde hela 8 år. Det är då f-n vad jag måste börja bli gammal, men det känns inte som om det var 8 år sen han föddes. Inte idag iaf, andra dar känner man sig som hundra år. Det kom bara familjemedlemmar på besök i dag, han ska få ett kalas med kompisarna nästa helg, det kom en begravning ivägen nu. Men han fick ett Gituar Hero i present, det verkar kul. Men skitsvårt. Provade bara lite, men jag får nog träna ganska mkt om det ska likna nåt. Petrus var redan skitbra.

Nej nu måste jag nog krypa till kojs, ögonen är torra som grus ser ju knappt vad jag skriver
Natti, natti