karremamma

En av de finaste människorna jag känner har gått bort.
Strax innan ett på lördag morgon drog han sina sista andetag och det största och varmaste hjärtat i världen slutade slå.
Det finns så mycket jag skulle vilja säga om honom men allt är bara huller om buller i min hjärna just nu, så jag kan inte riktigt få ordning på orden.
Han fanns alltid där för oss. Glad och snällare än tomten själv. Genuint intresserad av var och en som korsade hans väg. Om jag hälsade på frågade eller berättade han om det han visste jag var intresserad av, och han hade trots sina snart 85 år grym koll på allt som han läst och hört i sina dagar. Inget fel på huvet där, inte.
Men det jag högaktar honom allra mest för är han levde som han lärde. Han respekterade ALLA och accepterade var och en som de var. Och det har han fört vidare till sina efterkommande. Tack mamma och mostrar/morbröder för att ni finns.
Om jag kan vara hälften så god som honom resten av mitt liv, gör jag en stor bedrift. Men för Faari var det bara den han var helt enkelt.

Han kom till sitt hus för sista gången idag, och jag har gråtit så det är alldeles tomt i huvet, så mycket fattas han.
Det var så jobbigt men ändå så trösterikt att se honom en sista gång, nu får han äntligen vara med mormor igen.
I 37 år har han varit henne trogen fast hon ej funnits vid hans sida. Jag vet i mitt hjärta att hon hämtat hem honom, och att han funnit frid nu. I sinom tid kommer sorgen att avta och han kommer alltid att finnas i mitt minne, som den finaste människan som jag någonsin kännt.

Tack Martina för att du fanns där när jag var så långt ifrån mina nära och kära då det hände. Jag hoppas du förstår vad du betyder för mig!