karremamma

I lördags när vi var i Kiruna, jag och barnen, så var det verkligen en underbar vårdag. Solen sken från en klarblå himmel och ungarna kunde leka ute utan jackor. Det droppade från taket och fåglarna kvittrade för fulla muggar.
Då vet jag att det är här jag vill leva, i kalla norden, med allt vad det innebär. Vintern är bara en passage, en transport sträcka mot vårens paradis och sen höstens natur som kan vara så vacker att det gör ont ibland.
I Karre förstås, inte Kiruna. Dit kan man bara åka för att hälsa på!

Det var så kul att träffa Vivi och Martina, och så kära moster Enid förstås. Kram på dig som alltid tar emot oss med öppna armar. T o m barnen älskar att vara på Movägen, de känner sig så trygga. Enid är som en extra farmor åt dem, vilket ju är bra när riktiga farmor bor så långt borta.

Lite orosmoln på himlen, när nära och kära inte riktigt kommer överens. Jag vill inte vara partisk när alla inblandade står mig varmt om hjärtat, men ibland måste jag ta ställning och då får jag lite ont i magen, för jag vill inte att de andra ska tro at jag tycker mindre om dem. så är det ju inte. Så jag vet inte hur jag ska göra just nu. Vet bara att det inte var riktigt rättvist det som det handlade om den här gången... Jaja, man kan inte fixa allt, även om man skulle vilja. Hoppas det ordnar sig till det bästa.

Idag har jag varit och ätit tre rätters middag hos morsan, Hon har lagat för att fira mig och lillebror Danne, som fyller år idag, och vi slog ihop det till en middag som var jättegod!
Är ännu mätt, behöver då inte äta kvällsis idag.

Gääsp, gäsp