karremamma

Om jag räknat rätt är det torsdag.
Usch vad tiden går fort, snart har det gått en hel vecka.
Men det har ändå varit skönt att inte behöva tänka på jobbet hela tiden.
Ja, fast man har ju typ telefon-jour twentyfour-seven.
Eller åtminstone öppettiderna...

Det är inte lätt med en rymningsbenägen tre-åring och en valp som inte vill vara ensam.
Idag var jag tvungen att be Marri kolla om hon hittar Max på vägen hit när de skulle komma på besök.
Han tar på sig skorna och så sticker han.
Det har ibland varit så att vi måste låsa ytterdörren för att hålla honom inne.
Flera gånger har hans storebröder ringt och bett mig hämta hem honom för att han kommit och våldgästat dem hos deras kompisar.
Och jag förstår varför de inte vill ha honom där, han lyssnar inte utan ska göra som han vill.
Snälla hjälp mig nån, annars måste jag sätta honom i löplina...