karremamma

Ibland känns livet extra tungt.
Idag opereras Liv, just nu kanske till och med.
Det var planerat och oron för det har funnits ett tag, men eftersom tanken sjunker in så hinner man ju lugna ner sig
Jag tror att  om man är positiv, fast man självklart är orolig, så klarar man sig bättre än om man alltid går omkring och är negativ.
För min del måste jag tänka att det här ska gå bra, för om jag gör tvärtom mår jag ju bara sämre.
Att ta ut sorgen i förskott ger mig ångest, men om jag har ett hopp-om än litet-att hålla mig fast i, så ser jag ljuset åtminstone.
Missförstå mig inte, jag är realist in i märgen, men det innebär ju inte att en människa inte får hoppas, eller...
Ta vara på den tid som finns kvar, inte börja sörja den tid som kommer innan det är dags.

Igår sveptes mattan bort under fötterna på en vän och hennes familj.
Förnimmelsen om ett ljus som kanske blåstes ut bara så där.
Ännu flämtar lågan, men ack så svagt.
Just då måste jag hoppas att den lågan ändå kan få flamma upp, få nog med syre för att klara sig.

Mitt huvud värker, fullt av oro i bröstet, tankarna finns hos mina vänner som har det tungt just nu.
Jag hoppas det är ok att jag är orolig för dem också, inte bara för mig och min familj.
De har ju en speciell plats i mitt hjärta <3